Häcklöpning skiljer sig från vanlig sprintlöpning i ett uppenbart avseende: häckarna. De är utställda som hinder för att öka den tekniska svårighetsgraden för löparna och addera ytterligare en aspekt till loppet.
Häcklöpning har blivit en populär tv-sport som tack vare dessa faktorer gjort det till en händelserik gren. Att riva en häck innebär inte att loppet är kört eller att deltagarna diskas, men tanken är att det ska ge en nackdel eftersom löpningen påverkas. På så sätt är det en kombination av häckteknik och explosivitet som ger bäst resultat.
Lopp i häcklöpning sker på flera olika distanser. Den kortaste distansen är 60 meter, och den arrangeras vanligen endast inomhus där banan är mindre. Nästa steg är standarddistansen för häcksprint, som är 110 meter för herrar och 100 meter för damer. Därefter kommer 400 meter. Alla dessa tre grenar är viktiga OS-grenar och många löpare väljer att specialisera sig på en distans för att uppnå så bra resultat som möjligt. Häcklöpning på längre distanser förekommer, men det är ovanligt.
Tekniken är en avgörande del av häcklöpningen. Den som springer sitt första häcklopp brukar snabbt märka att det kräver hård träning för att kunna tillgodogöra sig farten mellan häckarna. De flesta använder sig av trestegstekniken för att hitta rätt rytm, där tre steg tas mellan varje häck.