Längdhopp är en av få sporter som fanns med både under antikens olympiska spel liksom dagens moderna motsvarighet. Det innebär att längdhoppare har tävlat mot varandra i åtminstone 2 600 år, vilket det är få andra idrotter som kan matcha.
När de olympiska spelen återinfördes i sin nuvarande form 1896 hade längdhopp en självklar plats på herrarnas program – där amerikanen Ellery Clark tog hem segern med ett hopp på 6.35 meter – men det skulle dröja till 1948 innan kvinnliga längdhoppare fick representera sitt land i OS. Längdhopp är numera också en viktig del av världs- och europamästerskapen både utomhus och inomhus.
Reglerna är enkla: deltagaren ska hoppa så långt som möjligt efter att ha tagit avstamp på en planka. Nedslaget sker i en krattad sandgrop där funktionären mäter hoppets längd från märket närmast plankan. Det innebär att en släpande fot gör att hoppets officiella längd blir betydligt kortare än vad det egentligen ser ut att vara. Svenska längdhoppare har det funnits gott om. Carolina Klüft hade det som sin specialitet i sjukampen, och dagens stjärnskott, Michael Tornéus, har det svenska rekordet på 8.22 meter. Det är dock en bit ifrån det längsta hoppet någonsin – Mike Powells 8.95 meter från 1991.