Spjutet är ett uråldrigt vapen som i begynnelsen användes för jakt och överlevnad för att senare användas desto mer i strid. Under forntiden gjordes spjutspetsarna i antingen sten, brons eller järn. Spjutet har alltid visat sig vara ett effektivt redskap. Det kan användas i närstrid men för jakt var det vanligt att kasta spjutet mot sitt byte.
Spjutet hade förmodligen sin storhetstid under romartiden. Romarna använde sig av avancerade stridsformateringar där spjutet fick en avgörande roll tillsammans med skölden.
Idag spjutet mest under friidrottsgrenen spjutkastning. Spjut är en mycket hård styrd kastgren och kastaren får inte bära sig åt hur som helst. Spjutet måste kastas rätlinjigt över axeln eller överarmen och dessutom är varje form av rotation absolut förbjuden. Enligt en generalklausul får tekniken inte avvika från den vedertagna. I Spanien under 60-talet började man experimentera med att rotera i ansatsen vilket resulterade i längre kast. Dock förbjöds tekniken p.g.a. olycksrisken.